The mean reds

Paul: I'm....sorry. Is he all right?
Holly: Sure. Sure. He's okay. Aren't you, Cat? Poor old Cat. Poor slob. Poor slob without a name. I don't have the right to give him one. We don't belong to each other. We just took up one day. I don't want to own anything until I find a place where me and things go together. I'm not sure where that is, but I know what it's like. It's like Tiffany's.
Paul: Tiffany's? You mean the jewelry store?
Holly: That's right. I'm crazy about Tiffany's. Listen. You know those days when you get the mean reds?
Paul: The "mean reds?" You mean, like the blues?
Holly: No. The blues are because you're getting fat or it's been raining too long. You're just sad, that's all. The mean reds are horrible. Suddenly you're afraid, and you don't know what you're afraid of. Don't you ever get that feeling?
Paul: Sure. Some people call it angst.
Holly: When I get it, what does any good is to jump into a cab and go to Tiffany's. Calms me down right away. The quietness, the proud look. Nothing very bad could happen to you there. If I could find a real-life place that made me feel like Tiffany's, then... then I'd buy some furniture and give the cat a name...I'm sorry. You wanted something. Oh, the telephone.

-Breakfast at Tiffany's.

27 dresses

Good evening!

Har precis sett 27 dresses på canal plus och åh, nu vill jag bara bo i New York och ha en garderob tillägnad brudtärneklänningar och självklart gifta mig med en söt kille. Men men, har ju inte ens fyllt 17 än så kanske ska leva ut mina tonår först I guess. Riktigt söt film, fånig men söt. Perfekt en fredagskväll när man är lite småkrasslig och ens vårförhoppningar rubbats av snöstorm. Passar mycket bra med lite chaite och Lindt swiss thins.

Atonement

Gah, har precis tittat lite på Atonement/Försoning filmen på Canal plus. Såg den på flyget från Japan förra året dock, så orkade inte titta på hela ikväll. Men jag ryser, Keira Knightley är så sjukt snygg i den här filmen!

This I like

Såna här fester ska jag ha när jag bor ensam om några år, helt underbart haha. Klippt från Breakfast at Tiffany's, of course.

Today is a gift

Ledsen för senast, men vi har väl alla moodswings då och då. Nu har det gått några timmar och jag har tittat på Kung Fu Panda, en sån underbar film. Okej, den är tecknad, so what? Jack Black är med och hela storyn är förövrigt underbar, plus att den är grymt bra gjord. Se den om ni inte redan gjort det, man blir verkligen lycklig av den. Och så säger de massa bra saker, som till exempel:

"Yesterday is history, tomorrow is a mystery and today is a gift.
That's why they call it the present."

Indeed it is. Idag är en gåva, use it well. Imorgon är ett mysterium. Åh vad jag längtar efter alla kommande år, speciellt de första åren som jag har flyttat hemifrån och bor ensam. Jag ska ha det så mysigt så, bo enkelt och billigt som fattig student och lägga mina få slantar på enkla ting som är lyx i vardagen. Som dyra nattlinnen och lakan. Sen behöver jag inte lägga pengar på så mycket mat, jag klarar mig fint så länge jag trivs med livet. Och det tror jag att jag kommer göra, mycket.

I'm just CRAZY about Tiffany's

Ooookej, satt med matten i typ tre timmar och slöpluggade. Ni vet, ett tal, sen titta ut lite genom fönstret och tappa koncentrationen, sen nästa tal - OJ det stod annorlunda i facit, jaha jaha. Slå igen boken av frustration och gå och äta en frukt och tänka att nej nu ska jag få igång mattetänkandet. Men icke. Jaja, vid fyratiden var jag irriterad, kände mig nyvaken och hade huvudvärk av vädret. Jag gav upp och bänkade mig framför tv:n och slog på Breakfast at Tiffany's, genast mådde jag bättre. Audrey Hepburn är så vacker, jag vill ha hennes armar, hår, ögon, kläder och lägenhet.

"You know what's wrong with you, Miss Whoever-you-are? You're chicken, you've got no guts. You're afraid to stick out your chin and say, "Okay, life's a fact, people do fall in love, people do belong to each other, because that's the only chance anybody's got for real happiness." You call yourself a free spirit, a "wild thing," and you're terrified somebody's gonna stick you in a cage. Well baby, you're already in that cage. You built it yourself. And it's not bounded in the west by Tulip, Texas, or in the east by Somali-land. It's wherever you go. Because no matter where you run, you just end up running into yourself."

Casual Friday

Dagen påbörjades med en promenad från Norrmalmstorg till Nordiska muséet där jag och mamma tittade på modefotografi-utställningen. Ja, den var rolig, men alldeles för liten. Skulle kunna stått i evigheter men utbudet tog bara en kvart att utforska. Synd. Vi promenerade sedan till Blå Porten och åt lunch; en god fisksoppa med musslor och saffran. Sen delade vi på en bit av vit chokladmousse-tårta, men den var tyvärr inte så mycket att hurra för, onödiga kalorier there yes. Tog varsin kopp kaffe.
Vi promenerade sen till Sturegallerian där vi tittade runt lite och köpte bl.a favoritbrödet Grand Blanc från Gateau. Sedan begav vi oss till Rigoletto och såg Män som hatar kvinnor, den var mycket spännande och faktiskt bra. Under hela min uppväxt har jag ogillat svenska filmer, men de tre senaste jag sett har jag uppskattat allihopa. Denna, och så I taket lyser stjärnorna och Låt den rätte komma in. Efter bion handlade vi mat och fyndade hyrfilm, köpfilm och CD's på Buylando. Hallelujah. My little present:

The Pink Panther 2

Den här ska jag och pappsen se idag vid tvåtiden, haha.
Imorgon ska jag på bio med mamma, vet inte vad vi ska se än dock, förslag?
XOXO

Jude Law

åh nu har jag tittat på Holiday och är kär i Jude Law. okej, har sett den innan men det var ju typ två år sen så hade glömt bort hur snygg han är i den filmen. mmmmmmmmmmm. men men. nu ska jag sova! imorgon bitti ska jag upp vid 9 hade jag tänkt och ta en frisk promenad.

prep

det finns en bok som jag läste på höstlovet som är så himla bra. läser om den nu, och tycker fortfarande om den lika mycket. det är boken prep, eller på svenska i en klass för sig, skriven av curtis sittenfeld. när man ser den här boken så tror man att det kommer vara värsta chiclit-boken á la gossip girl eller något liknande, och mja, det är det väl till viss del, men annars tycker jag den beskriver många känslor man har i min ålder så himla bra. jag säger inte att jag känner igen mig i huvudpersonen lee fiora och allt hon gör och tänker i boken, men i det stora hela är den så himla skön att läsa, för det känns ibland som om man pratar med någon som tänker exakt likadant som man själv gör. läs den.