”Du har ingen egen identitet, så du definierar dig själv genom den du är tillsammans med, och du är rädd att du umgås med fel personer.”
än en gång, när jag lyssnade på conchitas analys, kände jag ett styng av sanning, och den där välbekanta gamla lättnaden, en lättnad som gränsade till tacksamhet, att någon såg mig för den jag var. ofullkomlig som jag var, såg någon mitt riktiga Jag.
11 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
sv; ja den är underbar! skulle sitta fint med den på balen! fin du är + fint namn ;)
SvaraRadera