ensam i folkmängden

Ibland kan jag bli lite trött på mig själv och min vardag.

Och typ... Känna mig ensam.

Men:
Jag är inte en ensam människa, jag är så social man kan bli.
Jag kan så gott som umgås med vem som helst, när som helst.
Och jag älskar att träffa nya människor.
Och jag klarar inte av att vara ensam hemma.

Idag är en sån där dag då jag verkligen önskar att jag hade en bästa vän.
Bästa väninna, typ. Eller boyfriend som såklart är min bästa vän.
Eller ett tjejgäng jag kunde ha tjejmiddag med.

Men jag är inte sån. Och jag vet att bästa vän-uttrycket är så 4th grade, men det är faktiskt just en sån slags bästa vän jag skulle vilja ha. Någon som bor nära, som man kan träffa när som helst, om så i 10 minuter eller i 10 dagar.

Antar att jag inte kan lita fullständigt på en person, eller ja, släppa in en person helt på mitt liv. Alternativt släpper jag in alldeles för många så ingen står ut av dessa? Haha, jag har ingen aning. Men det är väl en fördel att jag inte förlitar mig på andra .. Hoppas jag.

Ja, jag har lite små-nyårsångest. Och det är så löjligt som det kan bli.
Men jag vet verkligen inte vem jag vill fira in det här nya året med.
Jag har typ .. För många bekanta. För många ytliga kontakter.
Dagens i-landsproblem kanske?

"I never loved nobody fully
Always one foot on the ground"