tankar: den 21 december

vad ska man säga? göra? tänka?
inget syfte, ingen mening, helt nollställd
solen gick ned för länge sen och jag sitter kvar i mörkret och fryser
när man andas av vana, det finns inget att jaga längre
jag vet inte jag ...

15:42 och en promenad i den friska luften säger mig följande
det finns bara ett enda syfte. att skapa sig ett eget syfte.
en egen anledning. och det är den enda befintliga anledningen till allt.
Vad är min?

Någonstans i allt snörvlande, hostande och bland röda näsor
så hittar man oskyldigheten bland människor
beroendet av varandra och barnsligheten som vi aldrig förlorar
jag vill ta hand om dig, men jag vågar inte
jag vill att du ska ta hand om mig, men jag vågar inte be om det

så är det när man lägger penna på papper
och ristar in sanningen
man blottar inte bara sig själv utan också omvärlden och
man ber om förlåtelse och förstående

Varför är det svårt att ge?
Varför är det svårare att ta emot?