Majoriteten av mina bekanta ser mig nog som en väldigt optimistisk och positiv människa som är öppen för många olika saker och inte dömer. Det ligger en stor sanning i den betraktelsen av mig, jag är väl smått naiv antar jag men jag tror verkligen gott om de flesta (vilket tyvärr kan leda till att jag ibland är alldeles för snäll för mitt eget bästa). Men det finns trots detta ett par saker jag inte tål.
En av dessa saker är när människor ljuger. Det spelar egentligen ingen roll om vad, men att märka att någon håller något undan mig som jag borde veta, eller om någon pratar om mig bakom min rygg - det är det värsta jag vet. Jag har blivit sviken (eller lurad om vi ska vara såna) på grymma sätt några få gånger i mitt liv, och det finns verkligen ingenting som sårar så mycket. Ingenting som förstör så mycket.
Det rubbar nämligen en grund som ska läggas hos varje enskild människa, en grund som man senare använder för att bygga upp nya relationer och förhållanden på. När någon rubbat denna grund så har denna person automatiskt också rubbat ens syn på omgivningen Om man blir sviken av någon som man litat på otroligt mycket, då kan man ju svikas av vem som helst, eller hur?
Det slutar med att man inte vågar släppa någon nära inpå, att man lätt kan ta tusen gånger mer illa upp av något än man egentligen borde. Man vågar inte satsa på kärlek eller förlita sig på en enda vän. Det förstör människor, det får dem att bygga murar runt omkring sig istället för att bygga sina stabila grunder som de borde. Hur pass skadade de blir inombords beror självklart på exakt vad som hände dem, och de flesta repar såklart sig ganska snabbt och kan återigen bygga sina grunder, nu på en stabilare mark. Men fortfarande. Att ljuga för en människa, att dubbelspela henne, är det fulaste man kan göra som individ. Det tycker jag.
Så därför ber jag er. Ljug aldrig för mig. Vad det än gäller, så är sanningen bättre än något annat. Jag vill inte höra er uttala saker på fyllan som ni aldrig skulle vågat säga annars, jag vill inte se sms i mina vänners mobiltelefoner om hur ni "inte orkar med mig för tillfället", samtidigt som ni talar vänligt med mig i telefon. Jag vill inte anförtro er mitt inre och slösa tid på att vara er omtänksamma vän som alltid ska finnas där, om det kommer fram att ni under hela denna tid talat illa om mig bakom min rygg.
Jag vet att det är för mycket att be om; många människor fungerar såhär och så är det bara. Tyvärr. Jag själv är inte heller perfekt och visst har det ibland hänt att jag uttalat mig dumt om någon bakom dennes rygg. Men jag har aldrig dubbelspelat någon. Aldrig. För om denna person står mig nära så har jag alltid sagt exakt vad jag tycker till henne, eller honom. Så vi båda ska veta var vi har varandra.
Och fastän jag är en väldigt förlåtande människa som hatar att bråka, så hatar jag vissa människor innerligt för hur de påverkat mig. I bästa fall känner jag bara likgiltighet mot dem och lägger det bakom mig, men det finns vissa människor jag aldrig kommer att kunna förlåta.
En av dessa saker är när människor ljuger. Det spelar egentligen ingen roll om vad, men att märka att någon håller något undan mig som jag borde veta, eller om någon pratar om mig bakom min rygg - det är det värsta jag vet. Jag har blivit sviken (eller lurad om vi ska vara såna) på grymma sätt några få gånger i mitt liv, och det finns verkligen ingenting som sårar så mycket. Ingenting som förstör så mycket.
Det rubbar nämligen en grund som ska läggas hos varje enskild människa, en grund som man senare använder för att bygga upp nya relationer och förhållanden på. När någon rubbat denna grund så har denna person automatiskt också rubbat ens syn på omgivningen Om man blir sviken av någon som man litat på otroligt mycket, då kan man ju svikas av vem som helst, eller hur?
Det slutar med att man inte vågar släppa någon nära inpå, att man lätt kan ta tusen gånger mer illa upp av något än man egentligen borde. Man vågar inte satsa på kärlek eller förlita sig på en enda vän. Det förstör människor, det får dem att bygga murar runt omkring sig istället för att bygga sina stabila grunder som de borde. Hur pass skadade de blir inombords beror självklart på exakt vad som hände dem, och de flesta repar såklart sig ganska snabbt och kan återigen bygga sina grunder, nu på en stabilare mark. Men fortfarande. Att ljuga för en människa, att dubbelspela henne, är det fulaste man kan göra som individ. Det tycker jag.
Så därför ber jag er. Ljug aldrig för mig. Vad det än gäller, så är sanningen bättre än något annat. Jag vill inte höra er uttala saker på fyllan som ni aldrig skulle vågat säga annars, jag vill inte se sms i mina vänners mobiltelefoner om hur ni "inte orkar med mig för tillfället", samtidigt som ni talar vänligt med mig i telefon. Jag vill inte anförtro er mitt inre och slösa tid på att vara er omtänksamma vän som alltid ska finnas där, om det kommer fram att ni under hela denna tid talat illa om mig bakom min rygg.
Jag vet att det är för mycket att be om; många människor fungerar såhär och så är det bara. Tyvärr. Jag själv är inte heller perfekt och visst har det ibland hänt att jag uttalat mig dumt om någon bakom dennes rygg. Men jag har aldrig dubbelspelat någon. Aldrig. För om denna person står mig nära så har jag alltid sagt exakt vad jag tycker till henne, eller honom. Så vi båda ska veta var vi har varandra.
Och fastän jag är en väldigt förlåtande människa som hatar att bråka, så hatar jag vissa människor innerligt för hur de påverkat mig. I bästa fall känner jag bara likgiltighet mot dem och lägger det bakom mig, men det finns vissa människor jag aldrig kommer att kunna förlåta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar