Trouble Sleeping

Vad gör ni när ni inte kan somna?

Egentligen, så är det väl ganska konstigt att man kan vara dålig på något man övar varenda kväll? Jag minns när jag var liten. Jag var aldrig rädd för just mörkret, det enda som egentligen skrämde mig med nätterna var skuggorna och tystnaden. Det blir trots allt aldrig riktigt tyst, bara för att alla ljud försvinner. Det är ju då man hör sig själv, och ofta riktigt högt. När jag var liten hade jag svårt att somna för när jag tittade upp i mitt mörka rum såg jag de skrämmande skuggorna från mina fina porslinsdockor, och när jag stängde ögonen så var jag omringad av tankar och frågor - de där frågorna som alla ställer sig själva som barn. Vem är jag? Varför är jag här? Vad har döden för betydelse? Hur stort är universum? Frågor som egentligen inte har några svar, frågor som håller en vaken i flera timmar. Den enda skillnaden på då och nu är egentligen att jag som liten alltid kände att jag hade rätten att väcka mamma för att trösta mig. Eller helt enkelt det faktum att bara för att jag inte kunnat somna sen två timmar så var klockan fortfarande bara elva och mamma var vaken och alltid beredd på att ge mig de svaren jag ville höra och krama om mig.

Nu är inte läggdags längre klockan nio. Mamma och pappa säger inte längre till mig att gå och lägga mig för att klockan blivit för mycket. Jag går inte längre in i vardagsrummet där mamma och pappa är, för att rabbla upp min godnattramsa som jag alltid sa varje kväll. Det började med Godnatt, sen blev det Godnatt, sov gott, sen Godnatt, sov gott, dröm om mig, jag ska drömma om dig och så byggdes den på. Den enda delen av ramsan som verkligen betydde något var den sista frågan: Ingenting händer inatt? De tittade alltid in i mina bruna ögon och sa med sina övertalande, trygga, världsvana och kloka röster: Ingenting händer inatt. Och jag kände mig så trygg och fastän jag fick höra samma svar från dem varenda kväll så tvivlade jag aldrig på deras förmåga att förutspå nattens lugn.

Jag borde inte frukta tystnaden, eller mina egna tankar. Det är bra att tänka efter och reflektera. Jag borde göra det oftare, för annars kommer allt som en tidsinställd bomb när jag ligger där i sängen och timmarna bara sveper förbi. River på naglarna, vrider på fötterna, tittar och blundar, ser vad klockan hunnit bli och drar en djup suck. Tänker över allt jag gjort under dagen, tänker över allt jag ska göra imorgon. Och undrar fortfarande vem jag är och hur universum ständigt kan expandera.