the seasons have changed and so have we

ingen bloggtorka idag inte, i guess. jag tar väl igen för gårdagen, antar jag. hmm, inatt låg jag som vanligt sömnlös och tänkte lite. på typ.. tonåren, uppväxt och allt vad ungdomen innebär i åldern 13-17 (kanske efter också, men dit har jag ju inte kommit än så det kan jag inte lova). saker man gör fast man inte vill, saker man gör för att man så gärna vill, saker man vill men inte vågar, saker man vill testa, allt man säger och gör som formar inte bara ens omgivning utan också en själv. alla gånger man gråtit för att man vill något så hjärtligt, men detta något känts så långt bort. nästa dag alldeles för nära. en vecka senare som om alla tårar fälldes för ett år sedan. alla frågor man ställer sig själv varje dag, vad vill jag egentligen? alla gånger man sökt efter någon fast man egentligen bara velat hitta sig själv. alla vänner man hunnit avverka under åren, och hur många av dessa som fortfarande betyder något. alla nya områden i livet som funnits att undersöka (och samtidigt som dessa; alla tankar som var osams och trängdes i ens hjärna, alla frågor om sig själv och osäkerheten samt ovissheten om hur allt varit, hur allt är, hur allt kommer bli och hur jag borde agera). som när man var tretton och såg en kompis röka för första gången. eller när man var fjorton och alkohol plötsligt skulle vara en självklarhet. eller när man var femton och ville ha närhet. eller när man äntligen fyllde sexton och tänkte att shit, är det slut med alla överraskningar nu? för att senare upptäcka att nej. det här är bara början. och det gör mig inget. för ett liv utan överraskningar är inget liv; man lär sig inget, man utvecklas inte och framförallt lever man inte. det är just därför som imorgon spelar så stor roll. för att du kommer överraskas imorgon. positivt eller negativt, det spelar egentligen ingen roll. det är likadant för alla och det är en del av livet ... det ÄR livet.